Den extra motivationen

Nu har motionskampen hållit på en arbetsvecka och registreringsprogrammet har kommit igång. Det var då jag upptäckte att man inte får 30 poäng för 2 tim stående vid skrivbordet OCH 30 poäng för 2 tim sittande på pilatesboll. Dessa två aktiviteter ska istället räknas ihop och ger max 30 poäng per dag. Det blir en liten förändring i planeringen av poängjakt, men inte värre än att det får funka helt enkelt.

Innan detta uppdagades hade jag iaf redan lyckats få köpa in ett par pilatesbollar till vårt öppna kontorslandskap på huvudkontoret. Och oavsett poäng hit o dit så ger det ju en positiv arbetsmiljö.

Motionskampen ger poäng per minut motion, inte intensitet. Och visst kan rättvisan i det diskuteras, men syftet är att få de som inte rör sig så mycket att börja i det lilla. Syftet är inte att få de redan ”frälsta” träna mer. På det sättet funkar upplägget bra tror jag.

Även för mig som egentligen sätter kvalitetsträning högre än kvantitet så gör ändå kampen att jag tänker till kring vardagsmotionen. Idag har följande prioriteringar gjorts:

Normalt: Ska ut o springa så träningen är planerad.
Idag: Ska ut o springa men går ändå upp kl 5 för att ta en promenad på 45 min. Morgonstund har guld…osv…

Normalt: Jag sitter på en vanlig stol när jag arbetar hemifrån
Idag: Pilatesbollen får agera kontorsstol 🙂

Normalt: Lillstumpan vill gå hem från skolan själv och det är bra hon tränar på det. Jag sitter hemma o jobbar tills hon kommer.
Idag: Solen skiner och hon vill nog ha sällskap. Jag går och möter upp. Vilket iofs resulterar i en utskällning och att jag ändå fick gå innan henne eftersom den egna hemgången tydligen var hennes höjdpunkt idag.

Normalt: Ärendena på helt olika delar av stan betas bäst av genom att ta bilen mellan dem.
Idag: Jag ställer bilen lite strategiskt mittemellan och går fram o tillbaka över stan.

Så oavsett normal träningsnivå så ger motionskampen tankeställare och idéer om hur man kan få till mer vardagsrörelse.

Morgonstund

Chiafrön-effekt?

Inspirerande konton på Instagram i all ära, men mest peppande är ändå när folk man känner berättar om sina träningsbedrifter. Jag har kollegor som plöjer mil både på cykel och med löparskorna på och sådant känns så nära och påtagligt.

Har ett underbart naturreservat som omgivning till mina rundor men även ett sådant blir man trött på, så idag provade jag nya vägar. Ingen riktig koll på hur långt, men tanken var att springa en timme i relativt lugnt tempo. Från början var det halt på vägarna och fokus fick läggas på att försöka hitta gruset på asfalten för fäste. Med solens hjälp (?) blev föret bättre och asfalten försvann lätt under fötterna. Bara malde på. Så oerhört skönt. 500 m hemifrån hade jag sprungit milen och var inte trött. Hade kunnat sprungit längre men började känna av löparknät. Tvingade mig att vara nöjd med sträckan och avsluta. Hann dock med några intervaller innan jag var hemma.

Hade så pass mycket energi kvar så jag kunde inviga julklappen när jag kom hem. Ett hopprep. Mest lite på prov och jag inser att jag behöver träna, tips på rörelser och mer träning innan jag behärskar det.

Var kommer denna kraft igår då. Jag som nyss varit förkyld? Kan inte annat än fundera på om chiafrön-drinken som jag börjat dricka sedan dagarna innan jul. Ett halvt glas morgon och kväll…

Ur Måbra:
Iskiate, eller chia fresca, är en dryck som löparfolket tarahumaraindianerna använder som kraftkälla och törstsläckare. Tarahumarafolket, eller rarámuri som de också kallas, är kända för sin uthållighet när det gäller löpning. Kvinnor och män, åldringar och barn – alla besitter de en märklig förmåga att springa. Långt och länge dessutom! Ofta har de lekfyllda lopp, betydligt längre än västvärldens marathon, som varar i flera dygn i eländig terräng. Och som sportdryck används ingenting annat än just iskiate.

Ingredienser:

3 dl vatten (ungefär)
2 msk torra chiafrön
Några teskedar citron- eller limejuice
Honung eller agave sirap (valfritt)

Gör så här:

Rör ner chiafrönen i vattnet. Låt det stå i ungefär fem minuter. Rör om igen och låt stå så länge du vill. Ju längre det står, desto mer geléliknande kommer fröna och vattnet att bli. Tillsätt citron- eller limejuice och smaksätt sedan med honungen/sirapen.

Under process…:)

Nytt Instagramkonto

Orsaken till att jag överhuvudtaget skriver i en blogg är ju att jag har ett ämne att skriva om – träningen. Att helt random skriva om saker som kommer upp i huvudet är inte min grej, utan mitt syfte är att belysa möjligheterna till träning även fast vardagen känns full, dess positiva påverkan, och olika utmaningar.

Jag valde att lägga det i en blogg istället för att skriva av mig på FB för att mina vänner inte skulle tröttna på mitt träningsfokus….tjat, som jag vet vissa tycker. Balansgången är mellan att inspirera och irritera är svår och smal. Antal Likes är alltid mycket högre på inlägg som handlar om total dekadens i soffan än om en tidig morgonlöpning. Jag vill att de som är nyfikna ska leta sig fram till det jag skriver i sin egen takt. Jag vill inte skriva någon på näsan…bara smygpeka ut en möjlig riktning 😉

Av samma orsak väljer jag nu att ha två Instagramkonton. Så att de som följer mitt träningskonto gör det för att de är intresserade och vill bli inspirerade. Jag vill kunna lägga ut bilder på löprundor, träningssaker, veckans utmaning, mm utan att fundera på om mina vänner snart ska tröttna. Fundera på om det är för provocerande…

Så alla Instagrambitna…välkomna hit: @evasmotionskamp !!

Hej och godmorgon!

Detta har kanske inte direkt med motionskamp att göra, men hör ändå väldigt mycket ihop med vardagsinspiration.

I morse kom jag på cykeln till jobbet. Alldeles vid cykelstället står två personer och röker. Vi jobbar på samma arbetsplats men inte med samma saker eller på samma sektion. Pratar aldrig med varandra – men ändå – vi vet vilka vi är. De fortsätter bara prata med varandra och ägnar mig inte ens en blick. Jag känner direkt hur irriterad jag blir. Demonstrativt säger jag HEJ när jag går förbi. Riktigt känner humöret sjunka och blir dessutom irriterad på mig själv att jag låter mig påverkas.

I dörren möter jag en städerska. Hon håller upp dörren för mig. Ger mig ett leende och hälsar artigt. Så – hopp om mänskligheten igen. Hamnar nästan på neutralläge igen. Kommer till min tillfälliga arbetsplats där vi sitter under ombyggnationen. Möter en tjej i pentryt. Vi jobbar inte heller ihop, har aldrig pratat med varandra. Hon ser mig i ögonen, lyser upp, ler och säger: ”Hej och godmorgon!!” Så enkelt, men fullt av äkta vänlighet. Ett Hej hade räckt, men hon kostar även på sig ett Godmorgon. Inget konstigt utan bara mänskligt. Men det kändes så bra. Hon var just då världens bästa människa i mina ögon och jag var världens gladaste.

Kanske ett fånigt inlägg, kanske påverkades jag ovanligt mycket ner och upp just idag av olika orsaker…men ändå. Tål att tänka på!

Kvällis

Kväll i soffan. man landar och känner sig nöjd med dagen. Så lätt att trilla dit för suget. Börja leta godsaker i skåpen…vad som helst som är sött duger. Man känner sig lite ”värd” det. Och visst…ibland kan man unna sig – givetvis. Och då ska man verkligen njuta! Kan dock lätt bli en vana. Kvällis, mys, nattmacka.

Idag planerade jag nästan mina skafferiutforskningar redan då jag nattade stumpan. Mitt fokus kan även berott lite smått på att jag kollade på dessertmästarna på TV;). Men sedan läste jag i en kollegas blogg om att där hemma skulle kvällsmyset bestå av frukt. Inte som en pekpinne utan bara som en bi-info…

Jaha… På samma sätt som motionstips och träningsbilder förhoppningsvis inspirerar till lust att komma igång med rörelse inspirerar tips på god och hälsosam mat till bättre vanor. Och nu blev jag mer sugen på knäckemackor och frukt. Och så blev det. Passar till dessertmästarna det med…