Behöver springa

För tre år sedan orkade jag knappt springa 1 km utan blodsmak. Min dotter kämpade på med mig…”bara till nästa träd mamma, nästa sten…”. Jag fortsatte och springa och i våras sprang jag Göteborgsvarvet och anmälde mig direkt till nästa år.

Löpningen har verkligen satt sig i min kropp och knopp. Behöver den. Behöver tidiga morgonrundor, långa avslappnande eftermiddagsturer och snabba skitjobbiga intervaller på banan. Behöver svettiga sommarrundor, frisk höstluft och mjuka grusvägar. Jag är verkligen ingen typisk löperska – jag menar liten, nätt o snabb – men det passar mig ändå på nått sätt. Enkelheten, tillgängligheten, ensamheten, gemenskapen och tröttheten.

Längtar SÅ efter utmaningar. Läser på Instagram om diverse äventyr – maraton, 1mil var tredje timme i ett dygn, trialton, mm. Jag vill också kunna planera för något nytt äventyr. Kunna bli bättre och utvecklas. Följa program och registrera data. Just nu är faktiskt jobbets motionskamp en tröst i mörkret. En utmaning som jag kan delta i utan att behöva maxträna. Bara vara envis och hitta möjligheter och tid…vilket ju är en riktig utmaning.

Mitt krånglande knä gör mig ändå riktigt ledsen och besviken. Efter gårdagens test av knät var tårarna på besök. Kändes så hopplöst. Ont efter 2 km… Jag vill ju springa så mycket mer. Jag vill sätta på mig skorna kl 5 på morgonen och springa så långt jag känner för utan att hela tiden behöva vara orolig för att få ont.

Bokade ett cirkelgym-pass på kvällen för att få träna och få utlopp för min besvikelse. Blev riktigt trött och på bättre humör. Idag varvade jag Powerwalk med jogg i 5 km. Kändes ok i knät. Inte ”detta är omöjligt-ont”. Humöret blir bättre och bättre…:). Kanske måste jag just nu försöka hitta glädjen i annan träning och bara inse att den riktiga löpträningen måste få vänta tills jag vet mer om, när, hur och varför angående knät. 40+… ??

Boktempo

Jag hinner aldrig läsa böcker. Eller…egentligen gillar jag inte när man säger att man inte hinner saker och ting. Egentligen handlar ju allt om prioritering. Så, jag formulerar om mig: jag tar mig inte tid att läsa böcker. Och då jag gör det – i sängen innan släckning – så somnar jag efter en sida. Svårt att få sammanhang i böcker på det sättet. Ett steg fram och två steg bak.

Därför kändes det bra när jag tog itu med saken för några veckor sedan inför mitt första riktigt långa pass. Jag såg en möjlighet till en bra kombo och laddade hem en ljudbok. Satte på ”Min mormor hälsar och säger förlåt”. Den passade utmärkt till det passet och har följt mig sedan dess på långpass och till och från jobbet. I går var det dax för sista lyssningen. Hade 35 min kvar när jag gav mig iväg i lugnt tempo. Upplösningen fängslade mig och de allt oftare förekommande sorgliga partierna gjorde halsen tjock och försvårade flåsandet.

Tystnaden efter bokens sista ord fick fyllas med musik. Jag växlade till en löparlista i Google Play music. Är man en svikare om man testar nytt bredvid Spotify??

Det jag egentligen vill komma till med detta invecklade inlägg kommer nu: Jag blev tydligt varse om att böcker är för riktigt långa pass med lågt tempo och musik är för kortare pass och högre tempo. Skillnaden i fart som ramlar ner från huvudet till benen blev idag påtaglig. För ett pass som bara ska bli 8 – 9 km ( känns overkligt att kommit till att kalla det ”bara”) är boktempot för sakta. Massor av kraft fanns kvar i benen efter bytet av underhållning och det var dax att trampa på.

Nu återstår att fixa spellistor som jag är nöjd med (nästan svårare än att ta sig runt rundan) och att hitta en ny bok som får mig att längta efter långpass…För idag är det lååååååångpass.

Tisdagsångest blev tisdagspepp

Vet inte vad det är med mig och tisdagar. Kommer liksom inte igång. Grymt trött i morse och sedan ramlade dagen bara på. Som i en dvala. Plötsligt är det eftermiddag och dax för träning med B.A.B.Y Runners team Örebro…och noll inspiration. Hjälp! Tur jag varit med om det förrut och kan koppla in hjärnan som pratar förstånd med mig – ”Du kommer må så bra efteråt, pucko!!!”

Min förnuftiga hjärna hade rätt. Såklart. Sommartid och en timmes mer dagsljus underlättade vår stund i Markaspåret. 15 sprudlande tjejer med massa skratt och kämparglöd.

Uppvärmning, intervaller, backintervaller och styrka. De duktiga initiativtagarna hade även en kortis löparteknik med oss. Känns verkligen lyxigt att få vara med om detta.

Restart som belöning efter… (Som döttrarna åt upp😊)

Träning med B.A.B.Y. Runners team igen

Efter förra tisdagen misströstade jag rätt rejält. Kände mig bara tung, trött och eländig. All träning var som bortblåst och det kändes som jag var på ruta ett.

Idag var känslan helt annan. Hela dagen egentligen. Förra veckans trötthet fanns inte spår av utan jag har känt mig stark hela dagen. Åt lagom innan träning och inte en tanke gick åt till att fundera över orken.

Startade med en och en halv km uppvärmning. Uppmjukning och lite prat om B.A.B.Y. Vad nätverket står för och tankarna om träningsglädjen. Sedan kom överraskningen…samma 1,5 km-runda men så fort man kunde. Om man ville givetvis… En riktig endorfinkick! Tanken är att vi ska göra om övningen om några veckor och kanske kommer det finnas någon trevlig överraskning till den som förbättrat sig mest :).

Styrka och löpning i par på det och sedan stretch. En riktig peppkväll. Bra planerat och genomfört.

Tänk om man kunde veta varför en dag känns botten och en annan toppen. Vad gör man fel resp rätt? Hade varit bra att veta…

Gruppträning

I går var det tisdag och därmed dagen då B.A.B.Y runners team Örebro samlas för gemensam glädjefylld träning.

Min uppladdning var inte den bästa. Kände mig orkeslös och hungrig så jag kopplade bort hjärnan och tryckte i mig mackor till middag :(. Vilket bara resulterade i en svullen och tung kropp. Kan erkänna att strax innan halv sju var jag väldans lite sugen på löpning.

Min Latmask försvann dock kvickt. Jag har inte kunnat vara med på två veckor och det var superskoj att träffa nya träningssugna tjejer som dykt upp under tiden. Det är ett glatt humör från början till slut.

Vi startade med uppvärmning. Sedan delade vi upp oss i olika grupper inför löpningen beroende på önskad sträcka och tid. Avslutningen blev backintervaller från helvetet:). Allt under pepp och heja värd ett världsmästerskap. Sedan körde vi styrka och stretch.

Personligen var det ett uppvaknande. Jag har på sista tiden inte hunnit springa så mycket som jag velat och det jag priat bort är intervallpassen. Jag har tyckt att distanspassen varit en större utmaning och nödvändigt på väg mot Göteborgsvarvet. Igår märkte jag att jag inte hade tempot i kroppen.

To myself:
Kläm in ett riktigt snabbpass nu i veckan.
Panikät inte mackor, Pucko!!!

Åt rätt håll

Trodde inte jag skulle bli själv med vårbilder på Instagram i helgen…och det blev jag inte heller. Nyckelpigor, tusselago, kaffe i solen och solglasögonprydda selfies. Så vi alla njuter nu!

Nu är åttaåringen nattad, knäckemackan fixad och kaffe i koppen. Bara att trycka igång Mästarnas Mästare.

Känns extra skönt att imponeras av ett gäng superidrottsmän och kvinnor efter att själv gjort en bra helg: 8,5 km i går och 14 km löpning idag. Jag hängde med till dotterns golfträning och sprang hem därifrån. Det är riktigt roligt med nya vägar men givetvis sprang jag lite fel. Lokalkänsla är inte min grej… Men det matade på riktigt bra och hade jag inte haft en grill att starta när jag kom hem hade jag nog utökat rundan lite.

Det skönaste var nog ändå att knät höll riktigt bra. Det går åt rätt håll både med våren och knäna…:)

Jaaaaaa, välkomna!!

Nu är B.A.B.Y Runners Team Örebro igång!!

Idag var det premiär för vårt örebrogäng att förena oss till de andra städerna som dragit igång löpargrupper i B.A.B.Y s regi. (Kolla gärna in vad B.A.B.Y är på http://thebabynetwork.se/startsida.html.)

Tanken är att vanliga tjejer som springer vanliga sträckor i vanligt tempo ska kunna träffas, umgås, peppa varandra och hitta lite ny inspiration tillsammans.

Precis så blev det idag. Jag och min löparkompis Sinnika mötte upp fyra andra tjejer vid universitetet. Initiativtagaren i Örebro, Elinor, och jag har träffats en gång innan, men övriga var nya bekantskaper. Och väldigt trevliga sådana!! Vi har olika träningsbakgrunder och olika mål, men gemensamt är att vi tycker det är roligt att träna tillsammans men andra.

Bor ni i Örebro och har lust att hänga på: hör av er till mig eller gå med i Facebookgruppen: B.A.B.Y Runners Team Örebro. Det finns plats för alla!! Vi kommer köra på tisdagar kl 18.30 och nu i början träffas vi vid Långhuset, Universitetet. Längtar redan till nästa gång…vilket för min del tyvärr blir om två veckor eftersom jag ska bort nästa tisdag :(.

Alternativ långdistans

Veckans ofrivilliga vila hade iaf en god sak med sig…knät gjorde inte ont alls i fredags. Lite irriterande att inse att bästa medicinen är vila – när man inte vill vila. För att vara extra försiktig valde jag igår dessutom att cykla istället för löpning. Tyvärr höll inte lyckan i sig utan lite malande värk infann sig.

Idag var det ett långpass på schema. Brukar vara så på söndagar enl Runkeepers program vilket är skönt och lämpligt tidsmässigt. Men eftersom jag är osäker på mitt knä så valde jag att åka till gymmet istället för att springa ute. Jag började med en timme på crossen. Egentligen urtrist, men med sista omgångarna dam-curling på telefonen framför mig, så gick tiden superfort.

Sen bytte jag till löpning och ställde in på 1 grads lutning för att kompensera ”löpbandshjälpen”. 40 min med lite olika tempo och avslutade med intervaller.

Känner faktiskt att så mycket härlig OS-sport på TV är inspirerande. Skulle kunna tänka mig att göra fler långa pass med spännande sport på TV. Fokus försvinner från den egna tröttheten och det är så mycket lättare att mala på. Mer OS!!!!

Gnällbältets-gnäll

Denna vecka har varit hysterisk!! Uppe med tuppen varje dag, men inte för att träna utan jobba. Dessutom har hemmet varit kaos pga ombyggnationen av badrummet. Skjuts av fyra småtjejer till dansen i tisdags och internationell afton för niorna i skolan på onsdagkväll. Heldagsmöte i Solna över på torsdag följd av skjuts till stallet.

Nu är det fredag och jag har jobbat hemifrån. Visserligen trevligt med sällskap vid matbordet av hantverkarna, men konstigt ändå. Kändes nästan som jag störde… Passade på att utnyttja vår härliga veckovisa friskvårdstimme efter lunch. Ett pass på löpbandet och DUSCH!

Hur gick löpningen då? Ja, jag sprang även i onsdags och fixade 5 km på löpbandet. Sedan gjorde knät för ont och jag fick övergå till cross.
Idag sprang jag 4 km följt av två snabba intervall á 1,6 km. Det funkade bra. Jag har hela tiden lite ont, men det blev inte värre ju mer jag sprang. Känns som det funkar.

Känner mig gnällig idag, men beror nog mest på trötthet. Hämtar kraft i en vårbild…

Löpband

Badrumsombygget förskrider så sakteliga här hemma. Det har inte gått så lång tid än, men jag tycker redan det är supertrist utan egen dusch. Med snälla grannar är det ju egentligen inte ett jätteproblem, men längtar efter att rå min egen tid. Träna när jag vill utan att behöva planera duschandet och utan att packa ombyten. Det är ju alltid något jag glömt i alla fall :(.

Idag hade de 8 km lätt kunnat avverkas ut. Luft och ljus behövs ju i mängder just nu. Men av praktiska skäl fick det bli Friskis och löpband. Funkar ju visserligen det också. Satte på Filip och Fredriks podd i lurarna och då går tiden fort.

Statistiken fick skötas av Suunto. Tänkte inte på att jag inte behövde sätta igång Movescount-appen. Det hade ju räckt med pulsklockan. Roligt ändå att se kartan efter passet. Tydligen var jag rätt vinglig på bandet ;).

Imorgon har jag 15 km att ta mig igenom. Det vill jag dock väldigt gärna göra ute…för att inte dö tristess-döden. Måste bara prata snällt med någon granne först.