Långdistanssöndag. Sällskap med Sinnika. Vi hittade bästa rundan. 10 grader och sol. Massa prat. Tiden gick fort och plötsligt hade vi malt oss igenom dryga16 km. Rekord. På ert bra sätt. Gav mersmak…Det är sådana här pass som gör mig lycklig.
Tur att en av oss tänker approach 🙂
Dusch och återhämtning.
Mixade frusen frukt, kvarg, havregryn och mjölk. Spetsade med chiafrön.
Sitter på tåget på väg hem från huvudkontoret. Kollar lite OS i paddan och har just tryckt i mig en chokladbit. Känns som jag är mitt i en brytpunkt, en övergång från haveri/hysteri till kontroll/ordning. Me like!!
På jobbet har senaste veckorna varit tokstressiga. Inte bara mycket att göra konkret utan även brottats med problem som tagit mycket tanketid. Grubblat så himla mycket. Och sådana funderingar tenderar till att inte bry sig om normala arbetstider utan pågår i princip hela tiden. Mer eller mindre. Efter dagens möte kan jag dock låta många bollar landa och behovet att ständigt ha hjärnan uppkopplad har minskat drastiskt.
Hemmavid har badrumsbygget medfört haveri på städ- och ordningsfronten. Känn som allt kvittat…det blir iaf ingen ordning. Men nu när jag kommer hem ska det vara klart :). Hantverkarna har lagt sista handen på bygget och badrummet är katalog-fint och dessutom finns dusch. Fatta!! Nu kan saker återigen ligga på sin plats och efter helgen hoppas jag att man kan definiera hemmet som välstädat…första gången på länge.
Dessa två stora pågående saker de senaste veckorna har satt sina spår på min träningsmotivation och ork. Särskilt senaste veckan. Fast jag vet att stress minskar av träning och att många problem löstes sig som bäst när man inte fokuserar på dem, så har det verkligen tagit emot mentalt. Att behöva planera duschmöjligheterna efter träning har ju inte heller direkt underlättat.
Jag hoppas verkligen att nöjet av att få storstäda (ger mig faktiskt energi) och plocka hemma samtidigt som jag kan släppa fokus på jobbet och dessutom möjlighet att träna när jag vill, kommer ge ny inspiration till det pågående upplägget inför Göteborgsvarvet. För skärpning behövs!!
Efter 14,5 km i snömodd var jag givetvis jättenöjd med att klarat av passet. Tiden var ok och jag var inte frusen. Lite nedstänkt med slask dock och fick hoppa över vattenpölarna på sina ställen.
I lurarna hade jag Mix Megapol. Blir lätt trött på en vanlig musiklista under ett långpass. Låt efter låt utan prat. Jag vill det ska hända mer. Någon som ska tala med mig. Någon som kan ta mitt fokus bort från det jobbiga. Och eftersom min favoritpod avlyssnades förra passet så fick det bli radio.
Så mitt moln på den annars rätt ljusa löparhimlen är mitt vänstra knä. Det som lidit till och från av Iliotibialbandssyndrom (copy-paste från Wikipedia…normalt kallas det löparknä) sedan tjej-lidingöloppet för snart 12 år sedan. Idag var jag nästan klar när jag började känna av lite. En klar förbättring men oron gnager då istället för annan smärta. Ömma punkter i/på knäet. På ett annat sätt än jag någonsin känt tidigare. Tror tyvärr att jag konstrar till det när jag springer för att undvika ont….och får andra problem istället. Åhhhhh …. Tänk om det bara hängde på orken. Då hade jag faktiskt inte tvekat ett dugg på att jag skulle fixa Göteborgsvarvet på önskad tid. Faktiskt…!!
Välkomnades av en kramglad snögubbe när jag kom hem
Idag startade jag programmet i Runkeeper som ska ta mig genom Göteborgsvarvet på 2tim. Dag 1: 8 km i lugnt tempo. Sinnika ville med och därmed ändrades min plan från att springa på löpband till att springa ute. Var inte allt för nöjd med den utvecklingen när jag huttrade i kylan på väg hem från jobbet. Efter turen kunde jag dock inte förstå hur jag ens tänk gym-tanken.
Vi sprang verkligen i ett lugnt tempo. Jagade ingen tid. Orkade prata om allt möjligt…djupa frågor. Vi bara malde på. Förvånade när vi avverkat rundan…Är vi klara? Vi har ju ork kvar!!
Väl hemma såg jag att jag vunnit senaste #veckansutmaningmalinnylen. Vinsten är en dag med Malin Nylén i Stockholm. Träning, lunch och shopping på Röhnisch. LYCKA!
Bild från Branäs
Igår kramade jag syrran med barn från Kungälv hejdå efter julfirandet. Jag antar att nästa gång jag ser dem är då det är dax för Göteborgsvarvet… Känns redan pirrigt och nära.
Innan jul la jag ju in en plan för några veckor framåt i Movescount. Det var dax att ta itu med träningen på riktigt. Ledighet o tid – heja! Sen kom förkylning och jul. Och planen sprack.
Det har dock gått hyfsa att träna så smått som jag skrivit om tidigare, men idag var det en större test. Idag blev det 7 km i hyfsat tempo. Filip och Fredriks podcast i lurarna. Lagom klädd för vädret. Solen sken. Hade koll på pulsen och var noga med inte skena iväg. Det blev en bra runda fast jag innan start kände mig trött. Nöjd, även om det märks att kroppen inte är riktigt ok än. Blödde näsblod när jag kom hem. Det är sällan och jag antar att slemhinnorna i näsan är lite känsliga just nu.
Resten av dagen belönade jag mig med att tillbringa vid det traditionella jul-pusslet. Den känslan…då har julfriden infunnit sig!! Och så jag kom på att syrran fyller 40 i april…lär vara då vi träffas nästa gång:).
Sådär. Nästan alla klappar köpta, maten planerad, granen klädd, ljusen tända, hyacinterna doftar…Längtar efter ledighet och tid. Tid så att allt man vill göra hinns med.
Glad och inspirerad av all tänkt tid för träning har jag lagt upp en plan. Dax att på allvar börja med träningen inför Göteborgsvarvet. Har därför lagt in träningsplan några veckor framåt i movescount. Planen grundar sig på Löpskolans tips.
I movescount ska man förutom distans och tid lägga in känsla…puls. Lätt, medel, hårt, mycket hårt. För dagens 5km la jag in medelkänsla. Tyckte det motsvarade hur det brukar kännas. Väl igång märkte jag att min definition av medel inte motsvaras av vad som definieras som medel enl pulsintervall. Jag kom snabbt upp på hög nivå och klockan blinkade: sänk farten!! Inser att jag måste ändra mina intervalldefinitioner.
Mitt lilla orosmoln på den decembergråa himlen just nu är kill-i-halsen. En dotter har varit förkyld och kanske inte konstigt om jag också blir det…MEN JAG VILL INTE!!!!!
Motionskamp 