Dag 2 – naprapatens råd

I går var jag hos naprapat-Marcus. Säkert världens bästa naprapat, men mitt under behandlingen får jag ändå kämpa mot viljan att slå honom. Det gör så ONT. Han såg att jag var sned i ryggen och pga det överbelastat mitt högra ben o knä. Lite knådning, böjning och knäckning senare är jag ”återställd”. Ska på återbesök nästa vecka och ska testa knät under tiden. Dock inte förrän på torsdag och fram tills dess ska kroppen vila efter behandlingen. ”Bara lugn promenad!!”, skickade Marcus med mig.

En fördel med motionskampen är då att det inte är intensiteten i träningen som räknas utan ihärdigheten. Minuterna… Fortfarande ligger alltså utmaningen i att hitta tiden och i morse blev det kl 05.00. En lugn promenad i soluppgången med lite musik i lurarna. Ovant att promenera lugnt, men också väldigt befriande. Få chans att hinna ta in nuet på ett annat sätt än löpturer, cykelrundor eller powerwalk ger.

Dagens facit:
50 min morgonpromme
30 min cykel tof jobbet
30 min stående (2 tim vid skrivbordet)
30 min sitta på pilatesboll (2 tim vid skrivbordet)
10 min lunchpromme
30 min gå till affären o handla (vill ju inte ta bilen mitt under pågående motionskamp)

Finns viljan brukar tiden infinna sig

På jobbet får jag ofta representera alla som tycker om teknik och sociala medier och därmed förklara (försvara) hur man kan lägga tid på det och hur man kan bry sig. Senast igår diskuterade jag Instagram med en person som sa sig vilja använda det mer men ”inte förstår hur jag har tid med det!!”

Jag försöker förklara att allt är vad men gör det till. Att ögna igenom ett flöde behöver inte ta mer än 5 min om dagen. Men ändå når jag inte fram…för personen ifråga har bestämt sig. Bestämt sig för att andra saker är viktigare och får ta tid istället. Och det tycker givetvis jag är ok. Men då handlar det inte om att INTE HA TID, då handlar det om att VÄLJA att inte prioritera det.

Samma person tycker dock om att träna. Något som många andra definierar som något man inte har tid med. Det får jag också ofta höra. Återigen…allt handlar om val. Och vi gör alla olika val. Dessa måste få vara frivilliga och som vuxna människor måste vi inte att det just handlar om val – vi är inte offer under TIDEN. Det är bara en faktor att förhålla oss till.

Alla gör sina val. Man kan inte döma dem för det. Vem bestämmer vilka val som är rätt? Jag kan bara inspirera andra genom att visa hur mina val påverkat mig på ett bra sätt – visa på möjligheterna.