Behöver springa

För tre år sedan orkade jag knappt springa 1 km utan blodsmak. Min dotter kämpade på med mig…”bara till nästa träd mamma, nästa sten…”. Jag fortsatte och springa och i våras sprang jag Göteborgsvarvet och anmälde mig direkt till nästa år.

Löpningen har verkligen satt sig i min kropp och knopp. Behöver den. Behöver tidiga morgonrundor, långa avslappnande eftermiddagsturer och snabba skitjobbiga intervaller på banan. Behöver svettiga sommarrundor, frisk höstluft och mjuka grusvägar. Jag är verkligen ingen typisk löperska – jag menar liten, nätt o snabb – men det passar mig ändå på nått sätt. Enkelheten, tillgängligheten, ensamheten, gemenskapen och tröttheten.

Längtar SÅ efter utmaningar. Läser på Instagram om diverse äventyr – maraton, 1mil var tredje timme i ett dygn, trialton, mm. Jag vill också kunna planera för något nytt äventyr. Kunna bli bättre och utvecklas. Följa program och registrera data. Just nu är faktiskt jobbets motionskamp en tröst i mörkret. En utmaning som jag kan delta i utan att behöva maxträna. Bara vara envis och hitta möjligheter och tid…vilket ju är en riktig utmaning.

Mitt krånglande knä gör mig ändå riktigt ledsen och besviken. Efter gårdagens test av knät var tårarna på besök. Kändes så hopplöst. Ont efter 2 km… Jag vill ju springa så mycket mer. Jag vill sätta på mig skorna kl 5 på morgonen och springa så långt jag känner för utan att hela tiden behöva vara orolig för att få ont.

Bokade ett cirkelgym-pass på kvällen för att få träna och få utlopp för min besvikelse. Blev riktigt trött och på bättre humör. Idag varvade jag Powerwalk med jogg i 5 km. Kändes ok i knät. Inte ”detta är omöjligt-ont”. Humöret blir bättre och bättre…:). Kanske måste jag just nu försöka hitta glädjen i annan träning och bara inse att den riktiga löpträningen måste få vänta tills jag vet mer om, när, hur och varför angående knät. 40+… ??

Pass-jakten: check!

Det har varit skoj. Det har varit nyttigt. Det har varit spännande. Men nu är det över. 12 olika pass på dryga månaden. Vissa nya trevliga erfarenheter. Pass jag kommer köra igen. Men ändå….jag är glad att jag nu enbart kan koncentrera mig på de pass som jag gillar och på de tider som funkar bäst för mig.

Idag körde jag cirkelgym X, där X står för eXtra! Det var verkligen superjobbigt, men jag hamnade i en peppande kvartett och vi tog oss igenom. Kommer köra det igen.

Nu återstår inlämning av ifylld tävlingskupong och att invänta vinsten. Eller… vän av träning skulle säga att jag redan har fått den ;).

Adrenalinkick

Hade bokat pass idag, men fick inte tiden att gå ihop. Avbokade och ställde in mig på en vilodag. Lite orolig för hur Pass-jakten ska gå :(.

Men plötsligt kom iaf möjligheter för träning. Lilltösen skulle hem till en kompis en kort sväng och under den tiden skulle jag kunna hinna ut på en kort löprunda. Det mörknade, men om jag skyndade mig så kanske jag skulle hinna vanliga, oupplysta vägen. Väl ute insåg jag att det var för skumt. Lite olustigt skumt. Och enskilt. Även om jag oftast inte är orolig så har ju Örebro inte direkt varit förskonad från våldsbrott. Så trist att behöva tänka så här, men lika bra att öppna ögonen och anpassa sina val till den verklighet vi lever i.

Lite stressad över planerad hämtning av lilltösen och tankar på att saker faktiskt KAN hända fick benen att trumma på ordentligt och jag kände mig stark. Även påverkad av den tyska rocken i öronen?

Väl hemma, nöjd, välbehållen och uppe i varv, var det lika bra att testa gränserna ännu mer. Hade ju 10 chins som mål till jul…fixade det nu. Måste med andra ord höja ribban…20? Det var lika bra att testa plankan också. Och det gick!!! 5 min…vill aldrig mer göra om det, men iaf ytterligare en gräns som är sprängd :).