Adrenalinkick

Hade bokat pass idag, men fick inte tiden att gå ihop. Avbokade och ställde in mig på en vilodag. Lite orolig för hur Pass-jakten ska gå :(.

Men plötsligt kom iaf möjligheter för träning. Lilltösen skulle hem till en kompis en kort sväng och under den tiden skulle jag kunna hinna ut på en kort löprunda. Det mörknade, men om jag skyndade mig så kanske jag skulle hinna vanliga, oupplysta vägen. Väl ute insåg jag att det var för skumt. Lite olustigt skumt. Och enskilt. Även om jag oftast inte är orolig så har ju Örebro inte direkt varit förskonad från våldsbrott. Så trist att behöva tänka så här, men lika bra att öppna ögonen och anpassa sina val till den verklighet vi lever i.

Lite stressad över planerad hämtning av lilltösen och tankar på att saker faktiskt KAN hända fick benen att trumma på ordentligt och jag kände mig stark. Även påverkad av den tyska rocken i öronen?

Väl hemma, nöjd, välbehållen och uppe i varv, var det lika bra att testa gränserna ännu mer. Hade ju 10 chins som mål till jul…fixade det nu. Måste med andra ord höja ribban…20? Det var lika bra att testa plankan också. Och det gick!!! 5 min…vill aldrig mer göra om det, men iaf ytterligare en gräns som är sprängd :).

Nackspärr :(

Den enda gången idag som jag inte haft kraftig molande värk i nacken och ner genom vänstra skulderbladet var när jag var ute och sprang en förmiddagsrunda.

Vaknade med nackspärr och var då väldigt tveksam till planerad löpning med Sinnika. Kändes som jag inte kunde röra mig alls. Men lite Alvedon, Ipren och Voltarenkräm senare så kändes det iaf värt och prova. Och som sagt – det var jätteskönt. Kroppen kändes mjuk och hade inte alls ont.

Kollade på Vårdguiden och där står det mycket riktig :

Bra att röra på sig
Det är lätt att tro att kroppen läker bäst när den vilar, men kroppen trivs bra när den får röra på sig. Då ökar blodcirkulationen vilket påverkar hela kroppen positivt och läkningen går fortare. Man bör försöka undvika rörelser som gör ont, men annars kan man fortsätta att göra det man brukar göra.

Men…jag kan ju inte vara ute och springa hela tiden, så resten av dagen har jag varit rätt seg och trött. Sov inte så bra i natt och värken gör att jag får ont i huvudet. Men det är söndag, massa ärenden har ändå blivit gjorda, det ösregnar ute, brasan och de nya ljuskloten från Indiska är tända, och det helt känns ok att nu bara sitta i fåtöljen och skriva.

Utseendetankar i Halloweentider

Idag möttes jag av min egen bild på Malin Nylens Instagram där hon berättade att jag var veckans läsare på hennes blogg. Skoj!! Och min egen presentation över mig själv lös upp skärmen när jag surfade in på Malinnylen.com. Lite konstig känsla…

Tycker dock hennes inlägg om utseendefixeringen främst i sociala medier är mer värd att läsa och fundera över. Har själv funderat mycket på detta. Kanske är det inte så konstigt med tanke på att bilder får allt större utrymme i vår digitala värld.

Den oerhört tunna gränsen mellan träning för att må bra och träning för att se bra ut är svår. Ofta går ändamålen hand i hand och funkar på ett bra sätt. Men när det går överstyr, när träningen bara handlar om utseende, när känslan för om kroppen mår bra minskar, och om bilderna som läggs upp dessutom blir mer och mer avklädda… Då går det åt fel håll tycker jag.

Kommer nog skriva mer om detta framöver. Tänker mycket på det och finns givetvis olika perspektiv att utforska. Och jag är sällan svart eller vit…det finns så mycket färger däremellan.

Haft vilodag idag. Insåg dock att vara hemma en höstlovsdag med ambitioner att typ ”hinna allt man inte hunnit på hela sommaren” ändå ger rätt mycket rörelse. Upp och ner i trappor och på vinden. Flytta soffor och allmän städning. Småsvettig hela dagen. Hann även göra min första halloween-pumpa ever…