Statistik 2013

En klassiker: komparera ordet lögn… lögn, förbannad lögn, statistik.

Så är det nog i massa exempel och man kan aldrig nog poängtera vikten av käll- och undersökningskritik då man matas med information från media och diverse förståsigpåare. Men i mitt fall så är statistiken väldigt mycket svart o vitt. Antal träningstillfällen under 2013.

Jag har bytt träningsstöd under året (köpte Suunto pulsklocka i mitten av juli) så lite pyssel och excelhantering har det varit att få ihop det. Exportera data från Runkeeper och tabeller från Friskis, justera för dubletter och sedan summera med uppgifterna i Movescount. Totalt kommer jag idag upp till 232 träningstillfällen. Tänkte dock ta ett kvällspass på cykeln idag och har bokat ett cirkelgym i morgon…vilket skulle bli 234. Så jäkla nära 235… Får nog bli ett pass till :-).

Sen kan man kolla djupare på statistiken och dissekera antal timmar, mil, kalorier, puls, osv. Men jag känner att det inte ger mig så mycket just nu. Antal mil vid löpning kanske skulle vara intressant. Men jag blir osäker på kvaliten på alla uppgifter eftersom jag inte fokuserat på det vid inmatningen.  Väljer jag att tro på statistiken skulle det bli 65 mil under 2013. Antar att det är ok. Har inget att jämföra med. Men det blir ju iaf mer än en mils löpning  i veckan…och då var det ju inte hela förra vintern man kunde springa. Viktigast för mig är dock egentligen inte antal mil eller timmar, utan att det blir en blandad träning och att det blir av…tillfällena.

Decemberpass…

 

Chiafrön-effekt?

Inspirerande konton på Instagram i all ära, men mest peppande är ändå när folk man känner berättar om sina träningsbedrifter. Jag har kollegor som plöjer mil både på cykel och med löparskorna på och sådant känns så nära och påtagligt.

Har ett underbart naturreservat som omgivning till mina rundor men även ett sådant blir man trött på, så idag provade jag nya vägar. Ingen riktig koll på hur långt, men tanken var att springa en timme i relativt lugnt tempo. Från början var det halt på vägarna och fokus fick läggas på att försöka hitta gruset på asfalten för fäste. Med solens hjälp (?) blev föret bättre och asfalten försvann lätt under fötterna. Bara malde på. Så oerhört skönt. 500 m hemifrån hade jag sprungit milen och var inte trött. Hade kunnat sprungit längre men började känna av löparknät. Tvingade mig att vara nöjd med sträckan och avsluta. Hann dock med några intervaller innan jag var hemma.

Hade så pass mycket energi kvar så jag kunde inviga julklappen när jag kom hem. Ett hopprep. Mest lite på prov och jag inser att jag behöver träna, tips på rörelser och mer träning innan jag behärskar det.

Var kommer denna kraft igår då. Jag som nyss varit förkyld? Kan inte annat än fundera på om chiafrön-drinken som jag börjat dricka sedan dagarna innan jul. Ett halvt glas morgon och kväll…

Ur Måbra:
Iskiate, eller chia fresca, är en dryck som löparfolket tarahumaraindianerna använder som kraftkälla och törstsläckare. Tarahumarafolket, eller rarámuri som de också kallas, är kända för sin uthållighet när det gäller löpning. Kvinnor och män, åldringar och barn – alla besitter de en märklig förmåga att springa. Långt och länge dessutom! Ofta har de lekfyllda lopp, betydligt längre än västvärldens marathon, som varar i flera dygn i eländig terräng. Och som sportdryck används ingenting annat än just iskiate.

Ingredienser:

3 dl vatten (ungefär)
2 msk torra chiafrön
Några teskedar citron- eller limejuice
Honung eller agave sirap (valfritt)

Gör så här:

Rör ner chiafrönen i vattnet. Låt det stå i ungefär fem minuter. Rör om igen och låt stå så länge du vill. Ju längre det står, desto mer geléliknande kommer fröna och vattnet att bli. Tillsätt citron- eller limejuice och smaksätt sedan med honungen/sirapen.

Under process…:)

Allt blir ljusare

Sprang dryga 5 km idag igen. Den vanliga rundan i naturreservatet Oset. Grått och småregn och inte allt för pigg i kroppen, men ut kom jag. Bara det en bedrift.

Hade koll på pulsen. Jämförde med pulsen för några dagar sedan när den allt för fort kom upp allt för högt. Idag gick det bättre. Kändes inte som vanligt, men jag kunde iaf ligga på lite snabbare tempo.

Var riktigt nöjd när jag kom hem. Lite euforisk. Tänkte faktiskt att vi nu går mot ljusare tider på många sätt. Förkylningen på väg bort, ljusare och längre dagar, solsemester bokad, sugen på jobbet och snart nytt år. Tycker det är nog med jul och julgodis nu och vill börja med nytt… Känner inspirationen komma. Vill äta mer Keso. Vill lära mig mer om Chiafrön. Vill springa mer och längre. Vill göra planer…Det är ett sundhetstecken när det gäller mig :).

”Spring aldrig fortare än att du hinner fota.”

Planen håller inte

Igår kramade jag syrran med barn från Kungälv hejdå efter julfirandet. Jag antar att nästa gång jag ser dem är då det är dax för Göteborgsvarvet… Känns redan pirrigt och nära.

Innan jul la jag ju in en plan för några veckor framåt i Movescount. Det var dax att ta itu med träningen på riktigt. Ledighet o tid – heja! Sen kom förkylning och jul. Och planen sprack.

Det har dock gått hyfsa att träna så smått som jag skrivit om tidigare, men idag var det en större test. Idag blev det 7 km i hyfsat tempo. Filip och Fredriks podcast i lurarna. Lagom klädd för vädret. Solen sken. Hade koll på pulsen och var noga med inte skena iväg. Det blev en bra runda fast jag innan start kände mig trött. Nöjd, även om det märks att kroppen inte är riktigt ok än. Blödde näsblod när jag kom hem. Det är sällan och jag antar att slemhinnorna i näsan är lite känsliga just nu.

Resten av dagen belönade jag mig med att tillbringa vid det traditionella jul-pusslet. Den känslan…då har julfriden infunnit sig!! Och så jag kom på att syrran fyller 40 i april…lär vara då vi träffas nästa gång:).

God Jul

Uppe-sittar-kväll igår…sitta-upp-på-cykeln-morgon idag. Det hanns med gott o väl. Kram alla!!

Utrustad med tålamod och pulsklocka

Vet att man ska vara försiktig med att träna när man är förkyld. Men tror samtidigt att man inte behöver absolut vila när förkylningen övergått från halsont till snorighet…och om man ändå känner sig rätt pigg.

Tänkte därför ta en dryg femma idag i lugnt tempo.

Låter enkelt men är svårt. Så lätt att hamna i det vanliga tempot. Hade inte sprungit långt förrän jag kollade på klockan och pulsen var uppe i 94% av max. Oups… Började dra i pulsbandet för det måste vara något fel. Kände mig inte alls trött. Slog ner lite på tempot och pulsen sjönk fort. Bra…tekniskt fel. Men den tesen höll inte länge. Flera gånger första delen av rundan gick pulsen upp och ner. Var tvungen att bromsa mig hela tiden. Tillslut hamnade jag i ett stabilt lugnt tempo med stabil puls.

Hemma och tillfreds över att faktiskt lyssnat på kroppen i kombination med rörelse. Dagens träningsplan överstegs dock med 75% enligt pulssummeringen :).

Cykelglädje mitt i snorigheten

Så irriterad över att bli förkyld. Just nu när det finns tid för återhämtning OCH träning. Min plan idag var ett långpass. Pulsklockan visade ”träning” i morse när jag vaknade. Kände dock att det inte skulle gå. Särskilt inte i denna blåst!

Märkligt att man kommit till ett stadie då ett inställt träningspass bara känns som ett stort misslyckande. Att kropp och huvud längtar efter träning så mycket… Borde istället sett möjligheterna med mera tid hemma. Tid för massa fix, sådant jag egentligen tycker jag har för lite av.

Först på dagens schema stod att, tillsammans med nåååågra andra, ge sig i kast med de sista julklappsinköpen. Och det var även dax att köpa min julklapp…en ny Träningscykel. Casall hybrid. Vit…en vit springare :).

Så sorgsenheten över att inte orka ut på en löprunda blev iaf mindre efter ett testpass på 20 min på cykeln. Kunde inte låta bli. Lite meckig inställning av programmen, men när det väl funkade var det så härlig träning. Kan bli hur jobbigt som helst. Ser möjligheter…

Pulsintervaller

Sådär. Nästan alla klappar köpta, maten planerad, granen klädd, ljusen tända, hyacinterna doftar…Längtar efter ledighet och tid. Tid så att allt man vill göra hinns med.

Glad och inspirerad av all tänkt tid för träning har jag lagt upp en plan. Dax att på allvar börja med träningen inför Göteborgsvarvet. Har därför lagt in träningsplan några veckor framåt i movescount. Planen grundar sig på Löpskolans tips.

I movescount ska man förutom distans och tid lägga in känsla…puls. Lätt, medel, hårt, mycket hårt. För dagens 5km la jag in medelkänsla. Tyckte det motsvarade hur det brukar kännas. Väl igång märkte jag att min definition av medel inte motsvaras av vad som definieras som medel enl pulsintervall. Jag kom snabbt upp på hög nivå och klockan blinkade: sänk farten!! Inser att jag måste ändra mina intervalldefinitioner.

Mitt lilla orosmoln på den decembergråa himlen just nu är kill-i-halsen. En dotter har varit förkyld och kanske inte konstigt om jag också blir det…MEN JAG VILL INTE!!!!!

Löparknä

Helgen har tillbringats i det regniga, blåsiga, överbefolkade, goa, glada Göteborg (eller egentligen Kärna utanför Kungälv). Så igår blev det inte mycket tränat fysiskt. Desto mer mentalt av trafikkaoset som rådde mitt i stan då vi skulle till Liseberg. Men vi överlevde, fick parkeringsplats och hade en härlig julmusstund…även om dottern hade en ingående diskussion med en tomtenisse om att snön var fejk. Han menade att det var magisk nordpolen-snö…Hahaha, sa dottern om det.

Varit hemma i fem min när Sinnika ringde och frågade om jag skulle med ut o springa. Hade tänkt att hinna landa innan, men ett sådant erbjudande kan man ju inte tacka nej till. Blev en bra runda i bra fart i halvmörker. Det enda orosmolnet var att jag allt för snabbt började känna av mitt knä. Tycker att jag utan problem ska kunna springa en sexa!! Måste helt enkelt bli bättre på att stretcha…har nog varit för dålig med det i all tidspress sista tiden och det straffar sig direkt.

Veckans utmaning

Rekommenderar helt enkelt att göra ett besök på Malinnylen.com (http://malinnylen.com/tank-vad-sma-ringar-pa-vattnet-kan-gora) och hänga på veckans utmaning – för kvinnor. Det motiverar att göra nått varje dag och när man ändå är igång blir det lätt lite mer :). Jag använder mitt Instagramkonto ”evasmotionskamp” för detta…