Rätt stil…hjälp på vägen?

Inser att det är dax att skaffa lite cykelappearance. Hittills har jag klarat mig med en random topp från högen med träningskläder och min gamla hjälm som jag använder varje dag till och från jobbet. Mina glasögon är 12 år gamla och liknar mest ett par barnglasögon köpta på en marknad. Skorna är gamla, lite för stora och ingick i köpet av den bättre begagnade racern. Jag har ändå varit nöjd och glad över mina små steg framåt i den nya världen men sist när jag var ute kände jag att viljan att ”höra hemma” i sporten växte. Det var när jag mötte en tjej på snygg cykel, med matchande tröja och byxor, trendig hjälm och rent allmänt proffsig look. Och hon hejade på mig… Ni vet…typ cykelbrudar emellan :). Jag kände mig såååå amatörmässig. Och total frånvaro av kunskap och skicklighet inom sporten stärker ju inte heller direkt självförtroendet så pass så jag kan stå över viljan att iaf se ut som man har koll.

På samma sätt kände jag för inte alltför länge sedan inför gym-pass. Hur skulle jag bete sig för att det inte ska lysa utböling om mig? Likt en bortkommen turist med kartan i hösta hugg och kameran på magen… Insåg då att innan säkerheten på de tortyrliknande maskinerna var på plats underlättade det om det i alla fall kändes som man ”hörde hemma”. Önskan om att inte sticka ut kunde infrias genom att införskaffa en outfit som i alla fall inte lyste 80-tal.

Skillnaden är påtaglig om jag jämför hur jag känner mig i ett stall. Totalt ointresse över om kläderna matchar eller inte, är moderna eller inte. Fokus på aktiviteten och prestationen på hästryggen. Kunskapen ger tillräckligt med självförtroende och trygghet. Som en bra låt i Melodifestivalen…kan låten stå för sig själv behövs inga nakenchocker av artisten.

Åter till cyklandet. Just nu står en cykeltröja högt på önskelistan. Kanske t.o.m. ett par nya glasögon. En bra start iaf… Har nyligen hört att det utöver de funktionella plaggen även finns vissa klädkoder inom landsvägscykling. Som att man ska ha vita strumpor och att glasögonen ska vara utanför hjälmbanden. Hjälp!! Inser att jag verkligen haft noll koll.

Kaos väntar

Idag var det första riktiga långpasset som skulle avverkas enligt plan. 7 miles, eller 11,27 km som det översätts till i Runkeeper. Nästan skoj att säga det till folk ”Idag har jag 11,27 km att springa” eller ” 8,05 km ska avverkas idag”. Alltid retar det någon och det finns redan ett gäng i min närhet som tycker jag är lite väl fyrkantig och oflexibel. Va, jag???

Nä, jag var wild and crazy och slog till med 11,3 km. Lite irriterande att hitta en runda som visade sig bara vara 10,5 när jag var nästan hemma. Bara att fortsätta förbi den lockande värmen i huset och nöta på en runda till. Lite frusen blev jag allt, men jag tänker inte investera i några nya vinterlöparkläder…för nu ska det bli VÅR!!

Hur de närmsta två-tre veckorna kommer funka har jag dock ingen aning om. Vi ska bygga om badrummet så dusch kommer vara hårdvaluta. Hittar jag tid att träna tidigt. på morgonen kommer jag förmodligen iaf inte att ha tillgång till en dusch :(. Dubbel kamp alltså…